Miscellanea

On Being Scared: Bump in the Night — and the Day

instagram viewer

TOH-redaktören Scott Omelianuk berättar om naturkatastroferna som kan ge en vuxen husägare ett fall av rysningar

< p> Rädd hemma < em> Denna Old House </em> redaktör Scott Omelianuk, visade sig förbereda inför sin årliga Hoboken Saw-it-all Pumpkin Massacre, rädslar i dessa dagar för regn och mullrar mer än spöken och troll. </p>

Rädd hemma Detta gamla hus redaktör Scott Omelianuk, som förbereds inför sin årliga Hoboken Saw-it-all Pumpkin Massacre, fruktar idag att det regnar och mullrar mer än spöken och troll.

Foto av Michael Lewis

Oktober 2011

När jag var liten gillade vi att vara rädda. Jag menar inte "Åh, nej, moster Dora kommer på besök och hon ska försöka kyssa oss med sin stubbiga mustaschläpp" rädd.

Jag menar mer som Ouija ombord rädd. Spökhistorier med lamporna släckta. Vågar du säga "Bloody Mary, Bloody Mary, Bloody Mary" rädd.

Hoppas att du inte stod framför en spegel när du läste den sista.

Hur som helst var det kul att flörta med det övernaturliga; att gå ut på Halloween och utmana varandra att lägga sig vid en gravplats; att krypa på gamla Mrs. Jacksons veranda sent på kvällen för att se om hon verkligen var en häxa. Det var roligt eftersom vi alltid visste att det fanns ett säkert ställe att springa till. Vi visste alltid att vi kunde gå hem.

Och även om jag fortfarande älskar Halloween, nu, i mitt eget hem, känner jag mig inte lika säker som när jag var barn.

Det är inte faster Dora - hon är sedan länge borta. Jag antar att en del av känslan är från ekonomin, och oro som det föds över att alltid kunna betala inteckningen. Jordbävningen som inte ska hända där vi bor men hände ändå hjälpte inte heller mitt sinnestillstånd. Den största delen av det måste dock ha varit orkanen, Irene, som inte heller ska hända där jag bor, men lämnade halva mitt grannskap fullt av översvämningar.

I timmarna innan Irene kom i land behövde mitt hus, det säkra stället jag försökte skapa för min familj, plötsligt sitt eget skydd. Vi gick ombord på våra fönster och sandsäckade våra dörrar, och ändå blev vi ombedda att evakuera. Den natten, med vindar som ylade och regn slog ner - den natten när vi behövde det som mest - kunde vi inte gå hem.

Till slut gick mitt hus okej. Stormen gjorde sin värsta skada någon annanstans. Och när Irene gick vidare och vi återvände kände jag mig lycklig. Tur men inte lättad. Inte lättad för de människor vars hem skadades. Och inte lättad för jag kanske inte har så tur nästa gång.

Vilket får mig att undra. Säkert många TILL H läsare har drabbats av naturkatastrofer, om inte Irene själv. Så hur är det med dig? Hur hanterar du insikten att att ha ett hem - att bevara denna fristad och fristad som du häller så mycket tid och ansträngning och kärlek i - kanske inte är ditt val utan Moder Naturs? Om du har en tanke och lite tid, skriv till mig. Jag skulle vilja dela med dig av vad du tycker till resten TILL H läsare.

  • Dela med sig
S44 E15: Detta riktigt gamla hus
Miscellanea

S44 E15: Detta riktigt gamla hus

Besättningen tar sig an ett av sina äldsta projekt hittills – ett hem i första perioden, en gång en getfarm med en lada, i staden Ipswich. Första p...

Allt om golvvärme
Miscellanea

Allt om golvvärme

Oavsett om det är att värma ett stort tillskott eller ett mysigt badrum, höjer strålningsvärmen under fötterna osynligt komfortnivån. Här är nedgån...

De 5 bästa ozongeneratorerna (2023 recension)
Miscellanea

De 5 bästa ozongeneratorerna (2023 recension)

Ozongeneratorer skapar en miljö som andas bättre för dig och din familj. De har också förmågan att döda skadliga bakterier och virus. I den här rec...

insta story viewer